Yttrandefrihet

Yttrandefriheten 2022 – Framtidens viktigaste fråga!

Svenska Bok- & Mediemässan genomförs i yttrandefrihetens tecken. Vårens mässa blir ett sätt för svenska alternativmedier och regimkritiker att ytterligare flytta fram positionerna och vidareutveckla våra viktiga initiativ för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. En chans för oss att tillsammans stå för det fria ordet. Samtalen på mässans scener kommer sändas digitalt på YouTube och Odysee, samt förstås fysiskt för mässans besökare.

Att fritt kunna uttrycka tankar, åsikter och känslor är en förutsättning för demokratin. Jag trodde aldrig att vi som bor i Sverige skulle behöva uppleva inskränkningar i yttrandefriheten och behöva vara försiktiga innan vi uttrycker våra åsikter säger Aga Wilson, skribent på NewsVoice och medverkande på Svenska Bok- & Mediemässan.

Hot mot yttrandefriheten

Yttrandefrihet är i sin grund rätten att få yttra eller föra fram en åsikt utan begränsning eller bestraffning. Dess altruistiska prägel, där människan inte får låta sig tystas, ses som debattens upprinnelse och lyser som ledstjärnan för det civiliserade samhällets uppkomst. Men denna rätt har dock genom tiderna varit en omdiskuterad och även förkastad idé för många nationer på grund av dess, ska man säga, okontrollerbara natur, där idéer och åsikter fritt får härja utan de styrandes inverkan på opinionen.

Journalistyrket kan vara ett av världens farligaste arbeten om man väljer att kritisera regimer och inflytelserika grupper. Det finns några fall på brottsliga övergrepp mot yttrandefriheten som ofta tas upp i svenska massmedier, däribland den svensk-kinesiske bokförläggaren Gui Minhai som kidnappades i Thailand år 2015 för sin kritik mot den kinesiska regimen och svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som sedan 2001 sitter fängslad utan rättegång i Eritrea.

Trots dessa hemska exempel så har det i stort sett alltid existerat mer omfattande inskränkningar i yttrandefriheten även i vårt demokratiska samhälle. Yttrandefrihetsbegränsningar är i många fall rationaliserade till en viss grad. Förbud mot hot om våld, kränkning och personangrepp ses idag som en skälig begränsning i det fria ordet – för att upprätthålla ett rumsrent och civiliserat debattklimat. I modern tid har Västvärldens samhällen även sett lagar implementeras som ämnar att begränsa yttrandefriheten och därmed bestraffa kritik mot den framväxande multikulturella samhällsformen.

Vi ser dess tydligaste exempel i diskrimineringslagen som trädde i kraft år 2009. Därefter har flera diskrimineringsklausuler givits en dörr på glänt att föras in med allt ökande ideologiska skiften i samhället, där våld, hot och kränkningar fått en alltmer subjektiv prägel. Detta har bland annat gett upphov till diskrimineringslagen 2014:958 som förbjuder yttranden som kan anses stötande mot folkgrupper och minoritetsgrupper.

En av Svenska Bok- & Mediemässans medverkande, den provokativa konstnären Dan Park, dömdes år 2014 till tre månaders fängelse för hets mot folkgrupp då hans konstverk uppfattades som kränkande och nedsättande mot människor av afrikansk härkomst. Någon liknande dom rörande de samtida plakaten med budskap som ’’Mata SD-heterosvinen med automatkarbinen” och ’’Död åt SD och alla andra borgare’’ har däremot inte förekommit.

Yttrandefrihetsinskränkningar stannar dock inte vid hot mot privatpersoner, utan har länge varit en systematisk metod för stater och särskilt underrättelsetjänster. Med införandet av sekretess och hemligstämplingar har myndigheter och regeringar givit sig möjligheten att kräva tystnadsplikt motiverat av nationella säkerhetsintressen.

Julian Assange, grundaren till Wikileaks, utgör ett välkänt exempel. Efter att ha publicerat en mängd avslöjanden om krigsbrott och oegentligheter som utförts av USA under dess plundringskrig i Mellanöstern, blev Assange hyllad som hjälte av många, men som ett hot mot nationell säkerhet av de styrande. Under en period vistades han i Sverige, vilket kom att tydliggöra svenska massmediers enighet, när Assange utan rättslig prövning blev stämplad som våldtäktsman. Metoden har kallats ”trial by headlines” – och är del av den typ av smutskastningskampanjer som frekvent används inom massmedial propaganda.

Enhetlig attack

Mainstreammedia presenterar sig gärna som opartisk, objektiv och en försvarare av yttrandefriheten. På Aftonbladets hemsida ser vi bland annat deras löfte till alla läsare om att granska makten och att värna om sanningen. SVT ger liknande löften och beskriver vikten av att kontroversiella ämnen inte får behandlas på ett ensidigt sätt. Dessa löften och liknande, som för många bekräftar mainstreammedia som tillförlitliga, har dock fått kritik från en växande skara av läsare och tittare.

Ett uppmärksammat fall av det uppenbara hyckleriet förekom i P4 Stockholms morgonprogram. Programledaren Ola Gäfverth beskrev alternativjournalister som ”Swish-horor” då inkomsten tjänades utanför officiella presstöd, i regel genom trogna läsares donationer via Swish. Gäfverth menade att alternativmedierna är åsiktsmaskiner som måste tigga pengar. Samtidigt är det inte längre ovanligt att journalister väljer att ekonomiskt stå på egna ben utanför presstödets trygghet. Joakim Lamotte som tidigare arbetat för SVT lämnade sin tjänst då han var trött på åsiktskorridoren och ville ha möjlighet att ställa obekväma, kritiska frågor.

Där åsiktskorridoren stramats åt har också yttrandefriheten inskränkts. Publiken har istället flockats till gräsrotsplattformar som i större utsträckning upplevs som mer oberoende och sanningsenliga. I takt med detta ser vi dock ett intensivt mothugg från den massmediala kartellen som försöker stämpla den nya formen av journalistik som ”opålitlig”, ”fake news” och oftast som ”högerextrem”.

Dogge Doggelito som medverkade på Svenska Bok- & Mediemässan i oktober 2021 blev på grund av sin medverkan klassad som högerradikal av flera aktörer, trots att han identifierar sig som humanist, har invandrarbakgrund och har varit förgrundsfigur för antirasistiska kampanjer. Ett liknande internationellt exempel finner vi hos vänsterprofilen Russel Brand, som bland annat tagit upp diskussionen om att han stämplats som högerextrem efter att ha medverkat hos Joe Rogan. Denne har i sin tur hamnat i centrum för den växande alternativa journalistiken och möter ofta massmediala anklagelser om att han ger plattform till konspirationsteorier, kulturell intolerans och rasism.

Den fria pressen

Yttrandefriheten och den fria pressen anses trots nämnda kontroverser som en viktig komponent för ett fungerande demokratiskt samhälle där mångfalden av åsiktsuttryck ämnar att skapa nyanserad opinionsbildning. Men har vi verkligen en så kallad ’fri press’? Vid en snabb anblick så förefaller Sveriges massmedier som konkurrerande plattformar med breda paletter av åsikter och tolkningar. Trots detta så upptäcker allt fler svenskar en massmedial beröringsskräck till flera kritiska samhällsfrågor, oavsett vilka officiella ideologiska lutningar som mediehuset påstår sig förespråka.

Janne Josefsson menar att det härstammar från en alltmer homogeniserad journalistkår. Undersökningar har sedan avslöjat att det kan finnas en starkare lutning till vänstersympatier hos den etablerade svenska journalistkåren. En opinion som stack ut var invandringsvänlighet – där hela 70% av de tillfrågade journalisterna var för invandring.

Journalister som sedan intervjuats om sin arbetsmiljö upplever sina arbetsplatser som en intolerant miljö där yttrandefrihet inte råder. Medarbetare som tar upp ’förbjudna’ ämnen omplaceras eller förlorar jobbet. Majoriteten av journalisterna som intervjuades om sin arbetsmiljö ber sedan om att få förbli anonyma för att undvika repressalier. Man kan fråga sig vem som tjänar på att upprätthålla och förstärka en sådan tystnadskultur? Kan det finnas finansiella intressen som tjänar på en journalistkår som går i dess ledband? Kan det vara så att journalisterna får sina direktiv från mediehusets ägare?

En mer ingående granskning av mediebolagen visar alltmer koncentrerade finansiella entiteter. Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Omni, alla väletablerade medier i den gemene svenskens nyhetsflöde, ägs primärt av Schibsted Media Group. Schibsted är i sin tur direkt underordnade de amerikanska fondbolagen BlackRock och Vanguard. Expressen, Dagens Nyheter, Dagens Industri och Tv4-gruppen ägs i sin tur av Bonnierkoncernen, som kontrolleras av familjen Bonnier. Frågeställningar rörande denna familjs stora inflytande har dykt upp ihärdigt under det gångna århundradet, särskilt rörande frågor av omfattande politisk betydelse.

Public service däremot beskriver sig självt som ’folkets media’ där skattepengar förs in för att livnära organen med intentionen att hålla median ’opartisk’. SVT, SR och även UR som är statligt finansierad media har dock inte hamnat utanför kontroverser, utan uppvisat en kraftiga slagsida åt vänster. Problematiken har utförligt kartlagts och diskuterats i facebook-gruppen Granskning SVT och SR.

Sammanfattningsvis kan sägas att etablerade mediekonglomeraten har blivit alltmer distanserade från äkta press- och yttrandefrihet. Istället får dessa medier sina direktiv från sina ägare. I och med att plattformarna samtidigt givits alltmer ensamrätt kring bestämmandet av påstått ”sanningsenlig” information så kan frågor kring samhällets egentliga demokratiska integritet tas upp. Kan dessa medier med sin dominanta kartellställning verkligen garantera objektiv och saklig upplysning för svenska medborgare?

Sanning och lögn

Vad händer med ett samhälle som väljer att hålla för öronen och tysta frihetens röster? När journalister som vill ställa obekväma frågor inte ges plats? Vad händer när journalister upplever en allt stramare åsiktkorridor och anpassar sitt arbete för att undvika yrkesmässiga bestraffningar? Har det istället växt fram ett regimvänligt informationsflöde där gränsen mellan propaganda och journalistik blir allt grumligare?

Den svenska beröringsskräcken kring vissa avgörande frågor har oundvikligen skapat en frustration hos en stor del av svenska folket som aktivt söker efter objektiv information. Yttrandefriheten är förmodligen ingen garant mot lögner eller lömska agendor, de lär finnas ändå. Däremot kan man argumentera för att det ökar möjligheten att öppet ifrågasätta och ta del av flera olika perspektiv som grund för en självständig och personlig uppfattning.

Frågan om yttrandefriheten och tron på att vi lever i ett fritt samhälle är en av de mest konsekventa kollektiva illusionerna som cirkulerar i vårt samhälle. Det system vi lever i är precis tillräckligt fritt för att skapa illusionen att vi har yttrandefrihet; från och med den linjen och framåt är det bara totalitarism, dold av propaganda. Däremot arbetar inte massmedierna aktivt för att krossa och tysta alla kritiska röster, vilket en konventionell totalitär regim skulle göra. De är mycket listigare än så.

I ett samhälle som upprätthåller illusionen av frihet, för att förhindra upprördhet och kritik, tjänar det inte de styrandes intressen att kväsa all oenighet. Precis tvärtom: deras intressen tjänas genom att ett litet antal dissidenter hänger runt i samhällets periferi och skapar en illusion av frihet. Vad de gör är att se till att meningsskiljaktigheter aldrig uppnår en kritisk massa och blir mainstream. Detta är deras svaga punkt. Vårt jobb är därför att utmanövrera dem, att uppnå den kritiska massan, så att vi kan använda kraften i vårt antal för att lyckas skapa en verklig förändring av samhällsläget. Med denna föresats togs initiativet till Svenska Bok- & Mediemässan på hösten 2018.

Vårt jobb är att värna sann yttrandefrihet och därigenom väcka den kritiska massan. Detta är definitivt genomförbart, eftersom förtroendet för finanselitens massmedier ligger på lägsta nivå, medan vår förmåga att nätverka och dela information är på en rekordhög nivå. Det betyder att vi måste ta oss inåt, från periferin, till hjärtat av allmänheten. Det betyder att ”alternativa” medier måste växa till att bli ett eget etablissemang. Den 5 mars har vi chansen att aktivera den kritiska massan till medvetenhet om det faktum att vi lever i ett djupt ofritt samhälle, förklätt av propaganda.

Om du delar detta syfte så är du väl behövd och varmt välkommen till Svenska Bok- & Mediemässan!

Köp din biljett till den 5 mars

För att ta del av scenprogrammen på plats krävs en entrébiljett, som kostar 495 kr. I entrébiljetten ingår entré till Svenska Bok- & Mediemässan 2022 med möjlighet att ta del av diskussioner och samtal på scener, köpa signerade böcker och andra produkter på mässgolvet samt förstås ta del av den ovärderliga entusiasm och inspiration som skapas genom de otaliga personliga möten som eventet är plattform för. Köp din biljett här.

Kort sagt – det blir en högaktuell och oförglömlig upplevelse. Hoppas vi ses där!

Inget evenemang hittades!

Vi använder kakor för att förbättra din vistelse på hemsidan. Genom att surfa vidare godkänner du vår integritetspolicy.